Efter förra årets julkalender insåg jag att det finns ett antal tidigare sådana som jag inte har sett, och att de är så behändiga i formatet med avsnitt på tio minuter eller en kvart att man kan se ett om dagen även under andra månader än december. Nu började jag här, 1996, med en av de kalendrar som ofta nämns bland de bästa.
Det handlar om familjen Olsson som känner sig trångbodd i sin lägenhet och hyr ett stort hus på landet. På grund av ett missförstånd hamnar de på slottet Greveholm, där det redan finns ett par inbrottstjuvar och ett par spöken. Ingetdera paret önskar egentligen att det flyttar in en barnfamilj, men familjen är lite olika positivt inställd. De två yngsta barnen är öppna och nyfikna, tonårsdottern är mer intresserad av tidningsbudet och föräldrarna något världsfrånvända, var och en på sitt sätt. Spöken är de i alla fall inte intresserade av.
Jämfört med de sentida kalendrar jag har sett tycker jag möjligen att intrigen här är lite tunn, men jag kan absolut förstå vad som gick hem när serien var ny. Fortfarande efter 24-25 år är specialeffekterna inte pinsamma; de halvgenomskinliga spökena är faktiskt riktigt bra. Att det har gått ett tag syns på andra sätt. Redan i första avsnittet förekommer såväl tjock-TV som fast telefon och dessutom ett riktigt postkontor. Sonen Ivar är tekniskt försigkommen och surfar på nätet:
och det är väl där tiden har gått mest påtagligt. Kalendern låg också i framkant med att ha hemsida:
(från eftertexterna), men den adressen fungerar inte längre.
Slottsmiljön är mycket tacksam. Exteriört är Greveholm det riktiga Hjularöds slott, som verkligen ser ut som ett slott ska göra. Interiörerna är däremot gjorda i studio, och jag måste påminna mig flera gånger om att det är så, när folk kommer in genom slottsporten och syns ena sekunden utanför och nästa inomhus. För den som gillar uppstoppade djur är det en verklig fest.
Tidningsbudet delar ut Holmnäs Allehanda, som verkar vara en skånsk tidning, dock fiktiv:
Även i övrigt har serien en påtagligt skånsk ton. Föräldrarna spelas på skånska av Anna-Lena Brundin (numera Bergelin) och Peter Fridh (det är han som läser tidning ovan), och när mormor ska komma på besök framgår att hon är lite fin av sig, eftersom hon kommer från Falsterbo.
Nu får vi se vad det blir för kalender i februari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar