Den här tyska miniserien kunde man ha sett till jul; tre avsnitt är ju lagom för en långhelg. Den utspelar sig också vid jultid, men julstämningen kommer av sig något. Huvudintrigen är placerad i relativ nutid, exempelvis 2019 när serien kom, men så finns det ett tidsplan med återblickar till 1989 och minst två till med kortare inpass. Det är en aning utmanande att hålla ordning på detta till en början, innan man förstår vad man ska titta efter för markörer. Miljön hjälper inte mycket, för allting händer i och omkring ett hus vid havet där en familj har bott i decennier.
Familjen består 2019 av kvinnor i tre generationer - ett par unga men vuxna systrar, deras mamma och deras mormor, som är den som bor i huset i fråga, tillsammans med en hemhjälp, eller vad hon nu är. "Trotjänarinna" placerar historien alltför mycket i dåtid, men frågan är om det inte är just vad hon är, eftersom hon finns med även 1989. Då är systrarna ännu inte födda, utan det är deras mamma som är den yngsta generationen, och hennes mormor i sin tur finns fortfarande i livet. Omkring kvinnorna finns också några män, men de är andraplansfigurer, dels på grund av berättelsen, dels på grund av deras personligheter. Men som sådana ibland gör tar också dessa sitt begränsade men viktiga utrymme här och där.
Presentationen hos strömningstjänsten gör inte den här serien rättvisa. Jag skulle vilja kalla den för svart komedi, för det finns både humor och galghumor mitt i dramatiken. När det börjar med att någon som man tror är död visar sig vara i livet kan det knappast bli riktigt allvarligt efter det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar