Den här isländska serien heter i original Ráðherrann, vilket betyder just "ministern" på det trevliga språk som ofta har egna ord där de flesta andra har lånat av varandra. Benedikt, som det syftar på, och som vi på isländskt vis är på förnamnsbasis med, blir i första avsnittet statsminister. Det ser ingen riktigt komma, för han är nybliven partiledare för det mindre partiet i en koalitionsregering, men släpper en bomb i TV:s slutdebatt inför valet. Om valdeltagandet blir 90% och hans parti får majoritet tillsammans med ett av de nuvarande oppositionspartierna vill han bilda regering med det i stället. Det blir svårt för de andra att driva kampanj mot detta eftersom alla ju förväntas önska ett högt valdeltagande.
Det är inte det enda Benedikt gör som är oförutsägbart och möjligen populistiskt. Han har en tendens att säga sådant som alla tänker men ingen annan politiker skulle säga, ofta på temat "varför gör vi inte bara så här, det skulle ju vara bra för alla". Hans medarbetare har det inte alltid lätt när de ska förklara, hantera medier och samtidigt inte förstöra sina egna karriärer. Ibland är det ganska roligt, men så småningom blir det en mörkare ton i serien, när det framgår vad som ligger bakom.
Serien är djärv i förhållande till många andra politiska dramaserier på så sätt att den ligger närmare verkligheten än sådana brukar göra. Partierna som figurerar är såvitt jag förstår de autentiska isländska partierna, och sakfrågorna - kyrka/stat, euro och miljö, för att nämna några - är inte fritt uppfunna för det här sammanhanget, utan skulle kunna vara föremål för seriös debatt i verkligheten. Autenticiteten i miljöer har jag svårt att bedöma, och numera har man ju alla möjligheter att datoranimera bakgrunder när så behövs. Men jag har i alla fall identifierat att en hel del scener utspelar sig utanför det riktiga statsministerresidenset i Reykjavík - om de nu verkligen är inspelade där eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar