37. Harry Potter och hans rötter

Den här timslånga dokumentären utgår från en utställning på British Library 2017, där man tog fram material ur samlingarna för att illustrera hur människan har sett på magi genom tiderna. J K Rowling själv medverkar och berättar hur hon har arbetat för att föra in de elementen under sitt författande, och så är det några av skådespelarna från filmerna som läser valda avsnitt ur böckerna. Det är lagom intressant och lagom opretentiöst.

36. Leva i Jordbro

Den här andra delen i filmsviten om barnen i Jordbro omfattar hela sex år, och därför innehåller den inte alltid den fördjupning man hade önskat sig. Men det är fortfarande ett fantastiskt tidsdokument, där det röks överallt och man kan sluta nian med ambitionen att börja jobba.

35. Pälsen

Hjalmar Söderbergs klassiska novell "Pälsen" är filmad två gånger, 1966 med Gunnar Björnstrand och Gunnar Sjöberg i huvudrollerna, och så den här versionen från 2008. Här är det Björn Kjellman som spelar doktor Gustav Henck, som får låna pälsen av sin vän John Richardt, spelad av Fares Fares. Det är en version som väl fångar novellens melankoliska stämning, men möjligen i lite för hög grad använder speakerröst för de avsnitt som i texten är doktorns tankar. Den är ändå väl värd den kvart den tar.

34. Barnen från Jordbro

Filmsviten om barnen från Jordbro är ett enastående tidsdokument. Filmaren Rainer Hartleb började redan 1972 att dokumentera en klass som då började skolan, och den senaste filmen kom 2014. Skolan och barnen skiljer sig nog inte så mycket från hur det var på andra håll vid den tiden. En del har åldrats väl, annat mindre väl. Fröken har kortkort första dagen, och i matsalen är det engångstallrikar och -bestick, som kastas utan minsta källsortering i stora tunnor.

Jordbro var 1972 ett nytt område, långt utanför Stockholms centrum, och en del familjer bor inte där för att de vill, utan för att det är enda chansen att få en vettig bostad. Men det finns fina naturområden i närheten, och det byggs fortfarande en hel del. Klassen är till och med på studiebesök på en aktiv byggarbetsplats, vilket också känns som något som inte hade förekommit idag.

Planen är att jag ska se i varje fall de sex filmer som finns tillgängliga på låne-DVD från biblioteket, men vi får se vilken takt det blir.

33. Bang, säsong 1

Ett gott råd kan vara att inte ta emot en pistol från en skum granne som ber dig att bara förvara den ett litet tag. Men det är just vad Sam gör i första avsnittet av den här polisserien, och det leder till förändringar i hans tidigare mestadels enahanda liv. Det mest anmärkningsvärda fram till dess är annars det som händer i den allra första scenen, nämligen att han som liten blir vittne till när hans pappa skjuts ihjäl. När den egentliga handlingen börjar bor han hos sin farmor, ett praktiskt arrangemang för båda, och arbetar natt på ett varulager. Det verkar vara hans liv, i stort sett. Hans syster Gina är polis och den andra huvudpersonen, även om det efter hand blir ganska mycket folk att hålla reda på när polisen ska försöka ta reda på vad som har hänt en begagnad bilhandlare som hittas död. På småstadsmanér är det också ett antal olika trådar som förbinder de olika personerna både privat och yrkesmässigt.

Det tar lite tid innan det tar fart, men som helhet är det här en helt habil skildring, där inte minst Sam, trots att han gör en hel del dumheter, blir någon man känner för och med. Eftersom det utspelar sig i Port Talbot i Wales är det också en tvåspråkig serie, där det talas mycket walesiska, och det tyckte jag var en extra bonus. Mitt engelska ordförråd är numera utökat med "lollipop lady"

Jag hade nog inte hittat fram till den här serien utan podden Deckardårarna, som är knuten till Skånska Dagbladet och Norra Skåne, och som härmed rekommenderas.

32. Store Danskere - Helle Virkner

Om man inte tycker att det räcker med public service-företagens playtjänster och de streamingtjänster man eventuellt prenumererar på så finns också ju YouTube, där man kan tillbringa all sin vakna tid, om man vill. Där finns ibland sådant som man inte hittar på annat håll, som den här kortdokumentären om en av Danmarks största skådespelare. För svensk publik är hon nog mest känd som Elisabeth Friis i Matador, men hon hade karriärer både före och efter den insatsen. Förutom skådespeleriet var hon också statsministerfru till socialdemokraten Jens Otto Krag, ett äktenskap som nog inte var alldeles lätt. De gifte sig mindre än två månader efter att de hade träffats, vilket var en nyhet för mig, och skildes på grund av hans alltför täta umgänge med andra kvinnor och alkohol, vilket knappast är en nyhet för någon numera. Snarare är man förvånad att hon inte lämnade honom tidigare. Att vara hustru till sin man var helt tydligt inte en livsuppgift för Helle Virkner; hon fortsatte arbeta som skådespelare hela tiden, och spelade bland annat till världspressens skräckblandade förtjusning Nyhamnshora på revyscenen. (Det visste jag, men inte att hon gjorde det tillsammans med Malene Schwartz, som senare var hennes syster Maude i Matador.) Och så hade hon en egen politisk karriär som lokalpolitiker på Frederiksberg, en enklavkommun i Storköpenhamn. De fyrtio minuterna är väl använda, men det är frågan om inte materialet hade räckt till åtminstone några avsnitt till.

31. Frederik IX

Den här danska dramadokumentären i fyra och ett halvt avsnitt - det halva är ett avslutande bakom kulisserna-reportage - är synnerligen påkostad och välgjord. Man är ute och åker i kungens egen Bentley och har lånat hans autentiska ordnar, för att inte tala om den guldreservoarpenna som användes för att skriva under grundlagen 1915 och sedan hamnade på museum för att aldrig mer användas. (Det var hans far Christian X som skrev under.)

Det är inte bara Frederik utan hela kungafamiljen som figurerar - faktiskt också nuvarande dronningen i både dramatiserade scener och dokumentära intervjuer. I avsnitt två gör dåvarande prinsessan Ingrid entré, tyvärr spelad av en dansk skådespelerska som inte lyckas tala svenska särskilt väl - men hon lär sig snabbt danska, som Ingrid också gjorde i verkligheten, har man förstått.

Fyra olika skådespelare behövs för att gestalta kronprinsen/kungen från tolv års ålder till hans död, 72 år gammal, och de gör det bra allihop. Bäst är ändå Paw Terndrup som Christian X; han är född 1979 och spelar sin roll i åldern från 41 till 76.

Jag har sett serien på Danmarks Radios nättjänst, men den finns också tillgänglig på SVT Play ett tag till, dock utan det avslutande halvavsnittet.

30. ...och sen var ingen kvar

Boken som ligger till grund för den här filmen är en verklig klassiker, även om den har fått byta namn på senare år. Det här är en ganska boktrogen filmatisering, även om den på slutet använder den alternativa upplösning som Christie själv skrev när boken bearbetades för scenen. Men fram till dess dör alla i rätt ordning och ungefär på det sätt man väntar sig, om man kan boken. Några medverkande har av oklara skäl fått byta namn; jag förstår sällan motiven bakom sådant. Det är en ovanligt hållbar film för att vara 75 år gammal i år, tycker jag.

29. Roseanna

Man kan tycka vad man vill om Roseanna från 1967, men den är historisk genom att vara den första filmen på en av Sjöwall/Wahlöös böcker, bara två år efter att den kom ut. Det betyder också att den förste Martin Beck på film är Keve Hjelm:

(notera högertrafikskylten i bakgrunden!)

Vid hans sida finns oftast Tor Isedal som polisen Gunnar Ahlberg från Östergötland, eftersom mordet sker på en kanalbåt på Göta kanal. Mordoffret spelas av Gio Petré, och det är lite roligt eftersom Tor Isedal talar om att han har sett en film om "en kille som blev kär i en vaxdocka". Det kan inte gärna vara någon annan än Vaxdockan, där hon medverkar.

Tyvärr har den är filmen inte åldrats med behag; den är långt mindre njutbar än boken. Upplägget med att man ganska tidigt vet vem mördaren är, och att det spännande är hur polisen ska sätta fast honom, fungerar inte så bra på film som i text. Men det är förstås intressant att ha sett inledningen av denna fortfarande pågående epok i svensk film.

28. Belinder auktioner

Några månader, varav knappt en återstår i skrivande stund, finns den här serien från 2003 tillgänglig via SVT Play. Det blev bara sex avsnitt, och de känns som en avslutad helhet, men man skulle också kunna tänka sig en fortsättning. Det upplägget är inte det enda som påminner om såpopera:

Det handlar alltså om en auktionsfirma, både om personalen där och om kunder som de kommer i kontakt med. Och så får man tillfälle att titta på konst och antikviteter:

Det är nog en firma på Bukowskis nivå - minst - får man tänka sig, när man ser priserna:

Det är också roligt att de låter VD Claes Wennerberg vara expert i SVT:s eget program Antikrundan:

och även i övrigt kommer verkligheten in:

Serien verkar inte riktigt ha bestämt sig om den ska vara fristående avsnitt eller en sammanhängande intrig, och därför blir den bådadera. Något i varje avsnitt är avslutat, men det finns också minst en längre dramatisk båge.

Bland skådespelarna finns vid sidan av nämnde Brynolfsson en ganska bra uppsättning. Där är Mona Seilitz i sin paradroll som något överårig bimbo:

och där finns också Harriet Andersson som svärmor till VD (och änka efter förre VD).

Av okänd anledning blev det inte av att jag såg detta när det var nytt, men för någon med visst intresse för auktioner och halvgamla såpoperor är det faktiskt ganska bra. Numera tycker jag också att det är bra att det inte är 300 avsnitt att ta sig igenom.