Är den här serien genial eller kalkon, eller kanske bådadera, om något sådant som en genial kalkon kan tänkas? Fortfarande efter att ha sett alla sex delarna är jag inte säker, men frågan infann sig redan tidigt.
Det handlar om en familj på fyra som kommer till den ensliga (och fiktiva) ön Årmandsø för att fira jul i ett hus som de har hyrt. De behöver tydligen - utan att anledningarna särskilt specificeras - tid tillsammans. De är ganska stereotypa - en pappa som pappaskämtar, en mamma som styr upp saker, en storebror som retas och en lillasyster som är klok och förståndig. Öns få bofasta är tydliga med att de helst inte vill ha besökare, men när de nu har kommit så ska de i alla fall hålla sig till kustvägen och inte ge sig in i skogarna på det inre av ön. Lite efter hand upptäcker familjen att där rör sig någon sorts väsen, som vi i publiken inte får se så mycket av som karaktärerna får. Onda och blodtörstiga är de i alla fall, och de hålls på plats av lokalbefolkningen på olika sätt, som nu blir störda.
Stundtals är det mycket förutsägbart, men serien har också något som gör att man fortsätter, men som jag faktiskt inte riktigt kan förklara vad det är. Skådespelarna gör vad de ska men inte så mycket mer, miljön är slaskig dansk december och nissarna får man alltså bara se lite grann av. Det borde inte bli tillräckligt bra, men det blir det uppenbarligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar