torsdag 16 december 2021

128. Belgravia


Ingen verkar skriva något om den här serien utan att påpeka att upphovsmannen Julian Fellowes också ligger bakom Downton Abbey. Det finns absolut likheter, även om det här med sina sex avsnitt - som förresten bygger på en bok av Fellowes själv - är en helt annan sorts serie än den stora episka skildringen av ett lantgods under ett drygt decennium. En av likheterna är musiken, som liksom i Downton Abbey är komponerad av John Lunn.

Upptakten, prologen om man så vill, äger rum i Bryssel inför slaget vid Waterloo. Där ordnades en bal, som verkar vara levande i medvetandet än idag, även om jag aldrig hade hört om den förr. Händelser där gör sig påminda över tjugo år senare, när huvuddelen av handlingen utspelar sig. Där känner man igen konflikten mellan nyrika och gammalrika - som förresten är lika fina även om de har råkat bli fattiga - och mellan herrskap och tjänstefolk. Intrigen drivs av något som inte ska avslöjas här, men det är något visst som en del av karaktärerna känner till och andra inte. Dessutom spelar det roll vem som känner till vilka som känner till det hemliga, och det blir förhållandevis rörigt efter ett tag, när ett antal av de medverkande har olika skäl att förtiga eller avslöja saker.

Det här är alldeles uppenbart tillverkat av någon som vet vad han gör. Jag är förstås inte alls expert på tiden, 1841, men det framstår som helt trovärdigt vad gäller allt det yttre ramverket. Det är skickligt berättat, i synnerhet när ett ganska stort antal roller ska introduceras och knytas samman, och även om man kan gissa hur det ska gå med en del av trådarna i historien är det ändå spännande att se på vilket sätt det ska lösa sig.

Sedan vore det ju inte en engelsk TV-serie om man inte också lärde sig något. Jag vet nu vad hogget är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar