Den svenska titeln (och den engelska Trapped) syftar på att den lilla staden Siglufjörður på norra Island, där det mesta av handlingen utspelar sig, blir onåbar på grund av ett snöoväder, och därmed är det förstås också omöjligt för någon att ta sig från staden. Det gäller åtminstone landvägen, för till sjöss kan en dansk färja anlöpa hamnen, och möjligen också ta sig därifrån. Om den får tillstånd.
Bland det första som händer är nämligen att en fiskebåt får en mänsklig torso i sitt nät, och det antas att den har dumpats över bord från färja. Vem det är och var resten av kroppsdelarna finns, det är mysteriet i ungefär första halvan av den här säsongen. Med färjan kommer också två flickor från Nigeria samt en tidigare invånare i Siglufjörður, som avtjänat fängelsestraff för en brand. Om de har något med varandra att göra eller med liket, det vet vi inte från början.
För att bringa reda i dessa olika trådar finns det summa tre poliser. En av dem är den ganska nyinflyttade chefen Andri, som har anknytning till bygden genom att hans fru kommer därifrån. Nu har hon emellertid träffat en annan, och han vet inte riktigt hur eller om han vill stanna kvar där på de nya förutsättningarna. Så finns det en kvinnlig och en äldre manlig polis, båda med den sortens familje- och vänskapsband som man har på mindre orter, där man kanske inte umgås med alla, men man vet vem alla är, och har ibland svårt att bedöma folk helt förutsättningslöst.
Det tar ett par avsnitt innan serien får upp farten, men sedan händer det oväntade saker, som gör det här till en serie som inte uppfyller formulär 1A för kriminalserier. Jag blev själv överraskad av hur sevärd den visade sig vara, även om min anledning att se den som vanligt var att lyssna på talad isländska.
